Han är sen igen och du har redan hittat på en ursäkt för honom.
Hon skriker och du hittar en rationell förklaring, rapporterar en -korrespondent.
Känns detta bekant? Vi ignorerar ofta larmklockorna och ersätter sunt förnuft med blint hopp. Vår attraktionskraft liknar ibland en trasig kompasshand som envist pekar mot en magnetisk avvikelse i stället för rätt väg.
Pixabay
Forskare tror att rötterna till detta fenomen går djupt ner i barndomen. Hjärnan söker sig ofrivilligt till välbekanta beteendemönster, även om de är giftiga, eftersom de är synonyma med ”normalitet”.
Psykolog, konstaterar: ”Vi kanske medvetet vill ha sunda relationer, men vårt limbiska system, som ansvarar för känslorna, söker sig till det välbekanta kaoset.” Det är som att försöka omskola en vänsterhänt person – mekanismen fungerar, men det kräver enorma ansträngningar.
Jag kommer att tänka på en historia om en vän som träffade en man i flera år som ständigt kränkte hennes värdighet. Det var uppenbart från utsidan, men hon skulle inte lämna och hävdade att hon älskade honom. Hennes dragning till honom liknade ett beroende, där sällsynta stunder av ömhet ersattes av långa perioder av likgiltighet. Uppbrottet hade varit en riktig abstinens, smärtsam men nödvändig.
Gång på gång trampar vi på samma kratta och tror verkligen att den här gången är annorlunda. Vi rättfärdigar oförskämdhet med ”dålig dag”, svartsjuka med ”stark kärlek” och ansvarslöshet med ”kreativ natur”.
Specialister rekommenderar att man genomför en slags ”relationsrevision” och inte utvärderar ord utan uteslutande partnerns handlingar. Om listan över besvikelser och överträdelser är tre gånger längre än listan över glädjeämnen är det dags att ställa dig själv en ärlig fråga.Att bryta denna onda cirkel är ingen lätt uppgift. Det krävs mod för att inse att passion inte alltid är en följeslagare till lycka. Ibland kan de lugnaste och tryggaste relationer verka intetsägande just för att de inte ger oss det adrenalin vi är vana vid.
Vi måste ge oss själva tid att ställa om och lära oss att njuta av trygghet snarare än kaos.
Kärleken ska inte vara ett slagfält eller ett pågående arbete. Den är mer som en säker hamn där du kan vara dig själv utan att vara rädd för stormen. Lyssna på dig själv: om du ständigt känner dig ängslig i närheten av en person är det kanske inte kärlek, utan bara en illusion skapad av din egen hjärna.
Läs också
- Hur man slutar tala olika språk: vad din andra hälft verkligen behöver
- Varför du inte kan leva bara för en relations skull: hur personligt utrymme räddar par
